Elmia
Tänkte jag skulle skriva några rader om tävlingarna på Elmia. Det var fantastiskt roligt att få rida där under arenaliknande former. Det var även otroligt lärorikt och nyttig miljöträning för Cerina.
Faktum är att hon tyckte det var ganska jobbigt och stressande. Första dagen kunde hon inte ens gå runt framridningen på egna ben, utan min mamma fick leda runt henne och verka som moraliskt stöd. Framridningen var värst. På ena sidan var mässan med fart och fläkt hela tiden, passerande, massa ljud och saker som hände hela tiden. På andra sidan framridningen fanns en VIP-lounge där de även hade en storbildsskärm som hela tiden bytte bild, vilket var det största monstret av dem alla! Hon var konstant spänd inne på framridningen. Tävlingsbanan var betydligt lugnare för henne och där kunde hon slappna av betydligt mer. Vissa pass fick vi till riktigt bra till och med. Vi tränade både på framridningen och tävlingsbanan varje chans vi fick och det blev bättre och bättre hela tiden.
När det väl var dags för tävling så var hon relativt reglerbar på framridningen, men spänd och väldigt stark. Stark är hon sällan, men jag hade mjölksyra i axlarna. Jag hade inga som helst krav på henne att prestera, mitt mål var att vi skulle ratta runt och att hon inte skulle få fnatt, börja skutta runt eller resa sig och det gjorde hon inte heller. Att programmet gick i 190 km/h och att vi hade flertalet missar är inte så konstigt då hon inte kunde fokusera på mig på grund av spänning. Det gjorde inget känner jag, målet med den här tävlingen var miljöträning och att få hon ändå skulle få en
så positiv upplevelse det gick. Så jag pratade med henne under hela programmet och försökte pilla henne i på manken så fort jag kunde för att hon skulle känna sig trygg. Jag var nöjd med ritten efteråt, jag förstod att det inte skulle resultera i några superpoäng direkt, missarna kostar ju rysligt mycket på den här nivån också samt att det ryker väldigt mycket på lösgjordheten.
Hon kämpade ärligt och väl, mer kunde jag inte begära av henne i dagsläget. Med tanke på att hon även är i någon form av mental svacka så är jag glad över att hon verkligen försökte på ett ärligt sätt.
Jag hade ju även anmält mig till Grand Prix för unga ryttare, men det var aldrig planen att jag skulle starta den. Jag tycker det är för tidigt och med tanke på att hon har en hög nerv så skulle jag heller inte välja en sådan tävlingsplats för debut i GP. Jag är också av övertygelsen att det inte finns någon anledning att debutera innan hästen är mogen. Att skaffa sig en dålig erfarenhet är något som kan ta tid att vända till något positivt.
Nu kommer hon att få en välförtjänt vila under november. Sedan börjar vinterträningen inför nästa säsong. Det ska bli skönt även för mig att få en paus, jag är själv rätt sliten och behöver vila nu.
