Cattis Hjärpe

Ja man kan säga att det var både ris och ros under helgens tävlingar i Mantorp. Jag valde att starta en MSVB:5 som framrisningsklass för att Cerina skulle få titta av sig lite innan PSG. Hon kändes väldigt fin på framridningen, lite spänd emellanåt men ändå något som släppte. Väl inne på banan blir hon helt förbytt. Hon spänner till för minsta sak, tittade på samtliga bokstäver med tillhörande blomlåda, insläppet, domaren, publiken, ja i princip allt!
Det gick dessutom i vågor, i mitten av programmet trodde jag att det släppte, men så började hon härja igen.

Ja, besviken var jag efter första klassen, men försökte inte tappa modet. Jag hade bra peppning med mig så till PSG:n så var jag själv med på banan igen. Hon kändes t o m ännu finare under den framridningen. Sen inne på banan så spände hon till igen, även om det inte var lika farligt denna gången, men en drös med missar blev det iaf. Jag var inte besviken efter andra klassen, då hon visade att hon faktiskt kunde tagga ner lite, resultatet var jag dock förvånad över, lite väl snålt och väldigt spretigt bland domarna. En av dem gjorde dessutom en mycket märklig bedömning, men så är det ibland med bedömningssporter, man fattar inte alltid hur domaren tänker och det är bara att lägga sådana resultat bakom sig. 

Min analys av det hela är följande. Faktum är att det har gått spikrakt uppåt från det att jag började tävla Cerina. Hon har inte haft en endaste svacka nån gång. Inte ens när vi klev upp på MSVA så kom det nån svacka, utan hon anammade allt med lätthet utan protester. Men ALLA hästar kommer förr eller senare dit, och jag tror nu när vi klivit upp på svår nivå där det är mycket samling i alla former, men samlingen ska också innehålla en enorm energi och det är mycket mjölksyrearbete, så blir det också en större press på hästarna. Cerina har ju en ganska hög nerv och är ett färgstarkt sto på alla sätt och vis. Här talar hon nu om att det börjar bli lite kämpigt, vilket ju är helt förståligt. Sen har hon inte styrkan än för att göra alla svåra röresler med lätthet, det är ju en lång uppbyggnadsprocess för detta. Så kombinationen av detta gör nog att hennes "svacka" nu kommer. Och med hennes typ av personlighet, så kommer hennes "protester" till uttryck genom att hon blir spänd och tittig.

För ska man vara ärlig så har hon ju sett både domare, blommor, bokstäver etc ganska många gånger, så hon är ju inte rädd, utan det är så hon uttrycker sig, hennes grej eller vad man ska säga.

Viktgit är att man ska lyssna på sin arbetskamrat, de har ju faktiskt inget annat sätt att tala om det på. Fördelen är ju att det är slut på säsongen nu, vi har alltså vintern till träning och uppbyggnad, men också en välförtjänt vila.

I nästa vecka åker vi iaf till Elmia för sista kvalet i Lövsta. Jag ser den tävlingen enbart som träning och har inga som helst krav på oss. Vi ska dit och träna på miljön och sammanhanget och så ska vi ha kul!