Fjärde Lövstakvalet i Linköping
Lite sen uppdatering från tävlingarna i Linköping, men som vanligt så finns det lite tid över i mitt liv och ibland får man helt enkelt prioritera att sova ;-)
Nåväl, jag och Sara drog till Linköping i slutet på augusti för det 4:e Lövsta-kvalet. Det lovades supervärme, men tänkte inte så mer på det utan packade med långbrallor och fleecetröjor. Vilken miss! Fredagen bjöd på 32 graders värme, det var helt sjukt varmt!
Hur som när vi kom ner på torsdagen så kände jag lite på damen inne på tävlingsbanan. Hon kändes förvånansvärt lugn och avspänd. Gött! På fredagen skulle jag starta en Int. IB. Hon var stenrolig att rida på framridningen! Energi till tusen och gjorde allt (och ibland lite till) jag bad om. MEN, när hon är så där energisk så är det också väldigt skört, det blir så mycket energi så att ibland så kan hon inte riktigt hantera den, exempelvis i de mesta samlade rörelserna som piaff och passage, så då kommer nått kast eller hennes favorit, ställer dig på bakbenen.
Väl inne på banan så kändes hon jättefin tills vi kom till den andra piaffen, där sprack det första gången, hon blev mer fokuserad på restaurangtältet än att stå och trampa så när jag gav en starkare signal så blev resultatet att hon reste sig istället ett par gånger, BERTA! Aja inget att haka upp sig på, bara att fortsätta och glömma det som nyligen varit. Det gick hyfsat fram till bytena i vartannat, där började hon med byten i varje istället, haha, sen blev det lite småkast hit och dit. Så kanske inte vår bästa uppvisning, men jag var inte så missnöjd för det jag fick smakprov på under framridningen levde jag på resten av dagen. Tänk den dag hon känner sig så pass stark att hon kan hantera den där energin, då kommer hon var enastående. Men det får ta den tid det tar, jag vill verkligen inte forcera henne nu utan bygga upp henne långsiktigt inför Grand Prix.
Lördag. Ja då var det inte lika varmt, men blåste storm istället. Idag var det lövstakval och en Int. II. På framridningen…hmmmm…nja….hon var inte rolig kan man sammanfatta det som. Bara reste sig och jag fick varken ta i henne eller lägga på skänkeln. Sådana här dagar är det inte mycket mer att göra än att be kära söta, skulle du möjligtvis, kanske kunna, göra det här och det här. Jag vet inte rikgit varför hon var sån, men hon hade börjat brunsta, vilket aldrig är ett problem med henne, och så var det blåsväder samt överladdad. Aja vi gick iaf in på banan och i princip enbart styrde runt, kunde inte göra annat än att styra då hon även släppte allt stöd i bettet. Så det hela blev väldigt flackt och tråkigt, men inget man får haka upp sig på. Att tävla i svår klass är en resa som måste gå igenom sina dalar och toppar. Jag ser det mer som en del av utbildningen.
Nu har vi några kval i Prix st. Georges framför oss, sen är det Elmia med sista Lövsta-kvalet i slutet på oktober. Sista kvalet går ju i Grand Prix för unga ryttare, och som jag nämnde ovan så vill jag inte forcera henne i svår klass. Så…jag har en liten plan för detta, mer om det längre fram.
