Elmia
Som flera vet så var vi till Elmia Scandinavian Horse Show och tävlade sista kvalet i Lövsta Future Challenge. Är verkligen jättenöjd med hela den helgen. Förra året hade Cerina det väldigt jobbigt inne på arenan. Hon tyckte det var läskigt på ett ärligt sätt. I år var det helt annat för henne. Visst kunde hon spänna till, men det kan hon även hemma i mitt eget ridhus.
Första träningstiden hade hon dock krut under hovarna, haha! Energin sprutade både högt och lågt så hon var helt löddrig efteråt. Värt att nämna också är att det var typ 20 grader varmt inne där, vilket ju blir väldigt varmt för en häst som är kaminen själv, som jag aldrig sett frysa och avskyr allt vad täcken heter ;-).
Vi tränade även på morgonen, då i en annan arena. Klasserna jag skulle rida gick nämligen på olika banor. På stora arenan trivdes vi båda bättre och hon hade lugnat sig lite och var supertrevlig att rida. På eftermiddagen var det dags för Interm. II. Känslan hon gav mig var underbar, lite spänning ibland och lite missar, men det gjorde mig ingenting, hon kändes så rolig att rida och var jätteduktig.
Jag tar med mig % från 2 domare, Lena Mårtensson och Annette Franzén Lacoubeus som både hade mig på dryga 65 %. Gustaf Svalling förstod sig nog inte riktigt på den ”Cerinska charmen” men inget jag hänger upp mig på.
Lena har ju sett oss under hela vår resa och har alltid gjort en bra och rättvis bedömning. Annettes bedömning är jag väldigt glad över. Hon är ju en internationell domare med bra anseende och som är duktig på att se kvalitéer i hästarna oavsett utseende eller stambok. Hennes ord tar jag verkligen med mig. Vi fick ihop dryga 64 % och hamnade i mitten av fältet ungefär.
Sista klassen var den korta Grand Prix. Roligt program som är väldigt lika Interm. II. Även i denna klass kändes hon jättefin att rida. Verkligen lugn och lyssnade på mig. Tyvärr grova missar i serierna, som piloten får ta på sig, sen hackade hon lite i passagen, dvs hon knickar till med höger bak. Detta är ett tecken på att hon nog faktiskt var lite trött nu. Det syns sällan på Cerina att hon är trött, men man lär sig ju med tiden att känna igen de som tecknen som tyder på en trötthet. Hon gav mig dock ett smakprov på framtiden och kan inte mer än vara supernöjd med henne den här helgen. Många rörelser som var superbra, passagen är jag speciellt nöjd med samt formen! Jättefin i formen, bra framme på bettet och ett jättefint stöd. Av de bilder som togs på oss så är näsan fint framme och öronen spetsade.
Nu är tävlingssäsongen slut för vår del. Det väntas nu lite vinterträningen och sedan en välförtjänt pust för damen.
